Det är såhär, att jag har en vän som heter Patricia. Hon är den bästa vän jag har. Jag har många vänner som betyder otroligt mycket, men hon är speciell, finns inga ord för hur underbar hon är.
Hon finns alltid här för mig, alltid. Det är alltid hon som förstår, alltid hon som bryr sig.
Hon vet så otroligt mycket om mig, hon är som en syster.
Allt började med att jag flyttade med min mamma & min bror. Jag orkade inte packa upp allting, så jag gick ut ett tag. Sen kom en tjej som heter Sofie och började snacka med mig, sen så ser vi Patricia skrika något från sitt fönster, och redan då fattade jag att hon är väääääääääldigt seg på att fixa sig.
Sen iaf kom hon ut, och vi tre snackade och så. Sen så bestämde jag & patricia att vi skulle träffas dagen efter, och att jag skulle plinga på henne. Dom sa : "Om du inte hittar till hennes dörr, tänk på ett berg, eftersom att hon heter Brandt i efternamn"
Jag kommer ihåg det som om det vore igår.
Den sommaren blev vi vänner,bästavänner. Vi vart jättetighta, var med varandra varenda dag, sov hos varandra fast vi bodde 2 portar ifrån varann.
vi gjorde nästan allt tillsammans, vi gick på stan tillsammans, vi var ute på gårn tillsammans, vi cyklade och badade tillsammans, vi åt tillsammans, vi gjorde busiga saker tillsammans, vi spelade vårat "apspel" tillsammans.
vi gjorde verkligen så otroligt mycket med varandra.
Denna tjej är speciell, det finns verkligen inga ord för hur mycket hon betyder för mig.
Utan henne vet jag inte vad jag hade gjort, det är alltid hon som gör mig glad, hennes humor är lika sjuk som min, vi är lika dumma i huvudet, vi kommer alltid på sjuka saker att göra.
Vi har så otroligt många minnen tillsammans. Alla luffningar, alla gånger i glashyttan,alla gånger ute på gårn på kvällarna,dendär gången när vi tog dendär otroligt fula bilden vid min sommarstuga,dom där gångerna vi har dygnat ute, dendär gången vi sov hos markus & gick ut på motorvägen mitt i natten för att han var hungrig,
dendär gången vi smet in på tom tits,alla gånger vid maren,alla gånger mina skor har gått sönder hahaha. plus så sjukt mycket mer.
Eftersom att vi är så himla tighta, och eftersom att vi verkligen träffades varenda dag , så började vi bråka väldigt ofta, oftast om helt onödiga saker. Den längsta tiden vi har varit utan varandra är ca 2 månader om jag kommer ihåg det rätt.
Men vi har alltid blivit sams igen, för vi vet att vi inte klarar oss utan varandra. Det är som hon sa till mig förut "sofia ,vi har ett band som aldrig kommer att slitas ut,så äre bara"
Och det är så jävla sant.
Jag skulle ha känt mig tom utan henne, för liksom. Hon är som min andra halva, hon vet allt om mig, det är bara henne jag säger exakt allt till.
Vänner som henne är verkligen svåra att hitta, jag hade tur. Det är hon som har fått mig att inse vad äkta vänskap är, det är hon som har fått mig att inse vad en äkta vän är.
Vi två är otroligt lika, vi är lika envisa,lika galna,lika sjuka,har likadan humor.
Om jag skulle beskriva bra saker med henne, så skulle jag kunna fortsätta skriva hela natten.
Hon är så otroligt stark, med tanke på vad hon gick igenom när hon var liten.
Det är otroligt att hon ler som hon gör, att hon är så glad som hon är, jag beundrar henne verkligen. Hon är en människa jag verkligen ser upp till.
Den som sårar henne måste vara helt dum i huvudet, för hon är en sån himla underbar person, jag skulle aldrig någonsin såra henne med flit.
Hon förtjänar bara det bästa.
Somsagt, jag kommer alltid älska henne, hon kommer alltid vara min bästavän, hon kommer alltid vara som en syster för mig.

patu hjärta zozo








/fia