Det är så hemskt att livet ska behöva vara såhär.. att man inte ska kunna lyssna på lugna låtar utan att ögonen fylls av tårar.. att men hela tiden ska behöva sakna något.. varför finns saknad ens?
Man vill ju kunna tänka tillbaka på allt som varit. Sitta med sina kompisar och  "kommer ni ihåg den gången vi...", "haha och när vi..." utan att man ska sitta och gråta tillsammans.. 
Så fort man inte har roligt så kommer saknaden tillbaka.. livet är alldeles för kort för att sakna något hela tiden.. Jag vill kunna leva livet, bli lycklig av att tänka tillbaka på alla gamla minnen och se positivt på framtiden. Varför kan jag bara inte glömma allt jag saknar? Även om det mesta är underbara minnen så gråter man.. man vill helt enkelt tillbaka dit.. men vill vara liten igen! Men samtidigt vill jag bli stor & flytta hemifrån oxå.. men kommer man att sakna ännu mera då? Kommer livet bara bli värre och värre ju längre man lever, ju mer det finns att sakna..? Kommer man att sakna allt som händer nu då? Kommer man att tycka livet är ännu värre då..?



Haha positiv jag är.. Hej iaf! Idag har jag bara varit i skolan.. inte så intressant så jag vet inte riktigt vad jag ska blogga om :( har så dålig fantasi.. kanske ska sluta blogga..? 
puss på er sötnosar


/ evelina